29 januari 2010

Nära döden.....

Tänk att ibland behöver man en liten väckarklocka över hur skört livet är för att man ska uppskatta det. I går var jag med om det.

Väckarklockan......
Min väckarklocka var en busschaufför, min busschaufför som skulle ta oss lugnt, fint och säkert ner till Umeå, (trodde jag) höll på att somna vid ratten. Jag hade för ovanlighetens skull satt mig längst fram för att det var så fullt i bussen. När jag tittar upp från min bok som jag så plikttroget har framför mig ser jag i ögonvrån att herren bakom ratten blinkar långsammare, långsammare och långsammare......
HJÄLP!!!!!!
Nu i efterhand kan jag känna att jag känt bussen göra tvära kast några gånger, men jag tänkte ju inte mer på det. Ni vet de där räfflorna i vägen som smattrar när man kör på dem. De hade också varit ett bakgrundsljud som jag nu förstår berodde på detta.

VAD gör man?
Tankarna rusar.....min sista stund är kommen.....Felicia förlorar sin mamma.....å nej JAG VILL INTE DÖÖÖÖÖ!!!!!
Jag satt som i trans och kunde inte slita blicken från karln. Han skulle inte få somna så länge jag hade något att säga till om.

När jag ser att ögonlocken stannar i stängt läge i tre sekunder skyndar jag mig att luta mig fram och ställer frågor till honom.
En av frågorna var: Ursäkta mig, hur långt är det kvar till Umeå?
Dumt egentligen....hinna vara artig....
Ställa en fråga jag redan vet svaret på.....
Varför skrek jag inte ut det jag egentligen ville säga....
VAKNA DIN TOKIGA GUBBE, ÄR DU MEDVETEN OM ATT DU HAR ANSVAR FÖR ALLAS LIV I BUSSEN!!!!!!!

Nu gick det bra!
Svaret jag fick av busschauffören om hur långt det var kvar till Umeå stämnde inte alls. Han var nog inte medveten om var vi befann oss.

Har haft stora funderingar på att ringa in till bussbolaget och berätta vad som hände, men har inte kommit mig dit.
Idag hände en bussolycka mellan Skellefteå och Umeå med ett annat bussbolag, men innan jag visste vilket bussbolag det var tänkte jag instinktivt...."Varför ringde jag inte, det kanske var han som hade krockat idag."

Man tror att man åker säkert i buss....Ack ack.
Hädanefter ska jag hålla koll på chauffören, så jag säkert kommer fram!

Glad att vara hemma, säker, trygg och vid liv med min underbara familj!!!

27 januari 2010

Mys hos mormor och morfar

Efter två dagar hemma från förskolan med en snuvig liten tjej,
fick hon vara hos mormor och morfar och mysa hela dagen.
Medan mamman fick ta tag i skolaarbetet

Bullbak med mormor som resulterade i fyra påsar
hem till mamma och pappa, mums.
En får tacke =)

Bus med morfar till mormors förskräckelse....
Frigolitbitar över hela köket..
Vem behöver leksaker när det finns frigolit?!?!



Det var riktigt kul!!

Väl hemma blev det lite lattjo med brorsornas grejer...
När katten är borta dansar råttorna på bordet ;)


24 januari 2010

HÅLL I DIG!!!

Det är ändå för festligt med de små liven och deras tolkningar på det man säger.
Jag tycker att jag är hur tydlig som helst tills jag ser det lilla barnets ansiktsuttryck som lyser av förundran och verkligen ser ut som att hon tänker "Mår du bra, mamma".
Ja, idag förstod jag varför jag fick denna respons på min uppmaning och kan förstå att hon tyckte att jag var knäpp. När jag ser hur hon tolkar mig och hur hon hanterar situationen.

Alltid när jag står vid diskbänken vill hon hjälpa till och för att nå drar hon dit en stol som hon står på. För det mesta ställer hon den för dörren till soppåsen och alla andra saker man har under diskbänken, så också idag. Jag städar upp i slasken och ska slänga det i soporna. Jag säger till Lilla att hålla i sig när jag flyttar på stolen.

Det är nu det händer!!!!!!

Hon tittar på mig med en tydlig undran i blicken och ser fundersamt ner på sin kropp, tar sakta sina händer och lägger de varsamt på magen och knäpper åt =).
Jag kan inte annat än le....det var hennes bokstavliga tolkning av mina ord, "Håll i dig!".
Där stod hon och svajade på stolen medan jag flyttade på den. Men hon höll i sig!
Jag skulle naturligtvis ha sagt: Håll i dig i stolen när jag ska flytta den så att jag kommer åt att öppna dörren.

Fniss, fniss. Tänkte att jag skulle skriva ner det här så att man minns och kan berätta det för henne när hon är så stor att hon förstår och säkert med ord i stället för blick ska förklara hur knäpp mamma hon har ;)

23 januari 2010

Dagen i bild

Eddahallen och äntligen bad på badhuset.
En glad, sprallig och förväntansfull tjej


Tittut!!



Efter ett bad och pizza till lunch blev det
en långpromenad för att få kextjejen att sova.
Skulle hälsa på kusinerna på Mobacken..
Förväntan och spänning igen som blev så stor
att hon vägrade somna.
Trodde att jag skulle behöva vandra lääänge innan hon somnade,
men lyckades precis när vi skymtade deras hus få henne att slappna av....
Pust, det blir inte alltid som man tänkt sig =)



Gäsp!!!




En tjej som är liten tagen av dagens aktiviteter.




Bara ett otroligt fint plåthus som jag ska försöka hitta igen på nätet.
Elsas hus tror jag sidan hette...

Till sist vill jag bara dela med mig av ett gott recept.
Blev bjudna på middag ikväll.
Ett bra avslut på en trevlig dag!!

Flygande Jakob 225 grader i 20 min
  • Rensa två grillade kycklingar och lägg de i en form
  • Vispa 6 dl grädde och blanda i 2 dl chilisås, curry och svartpeppar
  • Slå blandningen över kycklingbitarna
  • Stek 1 pkt bacon och strö det över den färdiga kycklingen
  • Servera med ris, sallad, jordnötter och vitlöksbröd.

Et ve andakt!!! Det var riktigt gott =)

17 januari 2010

Substitut till badhuset....

Istället för ett bad på badhuset som visade sig vara stängt en söndag när vi hade tänkt bada......blev det ett bad i baljan hemma.
Är man lovad att bada på badhuset i full mundering går det ju inte att hoppa i naken som man i vanliga fall brukar, nej, nej, här skulle baddräkten och puffarna på.
Det var en syn för ögat, när lilla tjejen som har kommit i det stadiet att allt är "KAN SJÄLV, MAMMA" skulle ta av sig alla kläder och sedan på med baddräkten och puffarna. Hon var så lagom trött också, så mamman fick räkna till 1000 många gånger för att inte lägga mig i hennes självständighet :)



Tillslut ett dopp i baljan och en glad och nöjd tjej!



Mammas stolthet =)

Mycket att tänka på....

Jaha, då var det dags att samla ihop sig och komma till insikt att tiden kankse inte räcker till till allting...
Börjar skolan på tisdag och jag som trodde att det var på måndag. Lite irriterande när man kollat schema på nätet, dessutom dubbelkollat med de på campus när utbildningsstarten skulle vara. Allt för att vara förberedd.....
Det är bara att inse fakta, man kan aldrig ha riktigt koll, även om man skulle vilja det

Lilla har haft en inskolningsvecka och det har gått bra. Över förväntan, men med en så gullig inskolningsfröken kan det inte gå annat än bra. Lämnade henne där i fredags och det var utan protester. Åt och sov där för första gången. Till veckan blir det hårdkörning. Hon kommer att vara där 30 timmar. Usch, det känns i mammahjärtat.
Känner att jag har nog ögonen på mig lite extra från förskolan eftersom jag själv jobbar inom barnomsorgen och jag förstår att de förväntar sig att jag ska ha ett klart schema, märkta kläder och bra kläder framför allt. Därför känns det extra surt när man för säkerhetsskull går in på umeå universitets hemsida för att dubbelkolla schemat och upptäcker att det mesta är ändrat. :(
Måste ändra lite i hennes schema också, naturligtvis.
Har ett seminarium redan på onsdag och det kom också som en överraskning, så som sagt bara att sätta igång med studierna.

Just nu känns det lite tungt, men jag har en stor förhoppning att jag inte har glömt hur jag ska lägga upp mina studier för att det ska gå så smidigt som möjligt.
Det är en himla tur att jag har en så duktig, go och förstående sambo som ställer upp när jag behöver honom. Det är i såna här lägen när livet känns tungt som man uppskattar honom som mest.
Min älskade "gubbe".

Förstår inte riktigt nu hur tiden ska räcka till, men som en klok vän sa under julhelgen. Det man ställs inför det klarar man om man inte funderar så mycket på det.
Så jag ska lyda hennes råd och bara ta tjuren vid hornen och sluta tänka så mycket!!!
Allt löser sig. :)

13 januari 2010

Oj, vilken lättnad!!!


Jag har haft en klump i magen hela dagen. Tankarna har gått upp och ner, fram och tillbaka.
Min största fasa för kvällen var att det skulle bli pinsamt dålig uppslutning.
Värsta senariot spelades upp för mitt inre. Bussen kommer in i Fällfors. Bussen är full med politiker som förväntansfullt tittar ut över en stor pakering som är.......
helt tom,
skolgården ekar tomt
och det enda som syns är vi fem som frenetiskt steker hamburgare i hopp om att det ska komma en massa fok och äta hos oss.

Min nervositet under dagen resulterade i flera besök på toaletten och tillslut skickade mina vänliga arbetskamrater hem mig för de såg nog att mina tankar var på annat håll. När jag ringer de andra för att kolla läget, hur vi ligger till får jag till svar av alla: Det är lugnt, allt är under kontroll!!!! Det är det svar man vill ha :)

När jag kommer fram till skolan står hamburgerigänget redan på plats och det är bara mindre fix kvar att göra. Jag känner mig fortfarande nervös, men känns bättre nu när jag är på plats.
Bussen kommer in och släpper av skolbarnen på skolgården och fortsätter sedan vidare med politikerna upp till balkongfabriken.
Nu är min nyfikenhet för stor. Jag kan inte bärja mig längre utan tar lift upp till balkongfabriken för att se om det är någon uppslutning överhuvudtaget.

Jag blir stum av häpnad......
Min oro har varit helt i onödan. Ett överslag säger mig att det är runt 350 personer i lokalen...
WOOOOOW!!!
Jag känner mig rörd och samtidigt skäms jag över min egen svaga tilltro på människornas engagemang och stöd i glesbygden.
Just nu är jag så stolt över att vi genomförde detta och att det fick ett så positivt mottagande som det fick av båda, eleverna, lärarna, föräldrarna, byborna, och sist men inte minst våra kommunpolitiker.

Jag vet att man ska vara realist, men i dag kände jag att ett litet nytt ljus av hopp tändes inom mig!

11 januari 2010

19.30 Värdshusträdgåren

Nu är det dags att lägga energi på något annat än att rädda våran skola. På onsdag gör vi våran sista ansträngning sedan är det upp till politikerna att göra sitt!

Satt för första gången på länge och tittade på ett tv-program. Det har inte riktigt funnits tid över till att bara slappa i soffan och det var gudomligt skönt!!!
Det är så härligt att känna mig inspirerad att göra något, har känt mig lite tom ett tag efter allt med skolan. Det har verkligen varit givande och lärorikt framförallt. Inte visste jag att det fanns så många politiker i vår närhet...för mig har de varit väldigt osynliga eller så väljer man vad man vill se ;)


19.30 Värdshusträdgården
Hamnade i soffan när jag lagt lilla och skulle sitta där en stund medan hon somnade och blev fast för detta program. Det handlade om en pub i England som ville göra om sin trädgård och odla ekologiskt.
De hade en önskan om att bli självförsörjande på sallad och kryddor.

Nu låter det här säkert inte så kul, men jag som är intresserad av trädgård och är i planer att rita/designa min egen trädgård fick en massa tips och idéer som jag bara måste komma ihåg till våren och sommaren.
Upphöjda bänkar, marktäckande matta mellan dem och täckbark på mattan. Tegelmurar som är perfekta för att odla frukt och bär emot.

Å nu känner jag att det kliar i fingrarna på mig! Har ju faktiskt fått en trädgårdsdesignkurs av min kära sambo. De skulle ringa......hmmmmm måste nog kolla upp det.
"Ring, ring bara de slog en signal"

En stor händelse i lillas liv i dag - första dagen på sin inskolning på förskolan. Det gick superbra!! Mammas lilla stolthet!!! =)

7 januari 2010

Amaryllis i all sin prakt!

Lagom till när man ska plocka bort julen blommar min fin, fina amaryllis som så ståtligt pryder blomarrangemanget jag fick av syster på julafton.
Jag gjorde verkligen ett tappert försök att få med på bild hur vacker den är, trots att jag inte är någon mästerfotograf eller har någon fin, proffsig kamera....

Iallafall min favorit bland julblommorna. =)

5 januari 2010

Tears in heaven, Eric Clapton

Idag när jag var på väg hem från jobbet och tryckte fram radiokanalen 106.7 lugna favoriter spelade de en passande sång.
Mina tankar har på senaste tiden vandrat och ofta hamnat hos dessa föräldrar som förlorat sin lilla tjej och småsyskonen som förlorat sin storasyster efter en lång och grym kamp mot canser.
För mig är det ofattbart hur man tar sig igenom en sådan sorg och jag beundrar deras styrka och öppenhet.
Det var som magiskt att det skulle vara precis idag som jag hör denna sång, för när jag kommer hem har mamman skrivit på sin blogg efter en tids frånvaro. Denna frånvaro har fått mig att undra ännu mer hur hon mår och hur det går.
Fina S berör även om det denna gången blev genom Eric Clapton i sången där han beskriver sin otroliga sorg och saknad efter sin son som vid fyra års ålder föll genom ett fönster från 53e våningen.
Fina S finns i mina tankar.

Tears In Heaven
by Eric Clapton and Will Jennings

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would it be the same
If I saw you in heaven?

I must be strong
And carry on,
'Cause I know I don't belong
Here in heaven.

Would you hold my hand
If I saw you in heaven?
Would you help me stand
If I saw you in heaven?

I'll find my way
Through night and day,
'Cause I know I just can't stay
Here in heaven.

Time can bring you down,
Time can bend your knees.
Time can break your heart,
Have you begging please, begging please.

Beyond the door,
There's peace I'm sure,
And I know there'll be no more
Tears in heaven.

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would it be the same
If I saw you in heaven?

I must be strong
And carry on,
'Cause I know I don't belong
Here in heaven.

1 januari 2010

Gott Nytt År

Tack goa, mysiga familjen i Myckle för ett underbart nyårsfirande!
Precis i våran smak....
Barn som springer omkring och leker och tjoar,
god mat som serveras på mammas fina tallrikar:)!
Nyårsskål i öl med en liten som vaknar på övervåningen,
så en förälder måste avvika innan klockan slår tolv.
Djupa och intressanta funderingar om livet, framtiden och kroppens begränsningar...
Prat om bröllop och framtidsplaner som kan chocka om man inte är beredd;)!!!
Tack för allt och det är alltid lika trevligt att umgås med er:)



Värdparets fina dukning

Där gick vi på en blåsning;)!!!!!



Två partytjejer




Kom här hästen!




Får man inte kramas med sina kompisar tar man en plasthäst som inte har så mycket att säga till om!!!




Två mysiga tjejer som på morgonkvisten tittar ut på snön som yr och pillrar glatt på värdinnans fina ljusstake.