Mjukakor

Med min goa mammas hjälp bakade vi 4 liter mjukakor idag.
Jag är ingen bakfantast, men det ekade tomt i frysen och man känner sig aldrig så rik som när man bakat bröd eller malt köttfärsen efter höstens älgjakt. Å kan man inte vara rik på pengar, så varför inte vara det på de sätt man kan *ler*

Här är det vana händer som gör ämnen till mjukakorna


Lilla ville också prova. Trots att vi visade henne hur man ska göra, så gick hon sin egen väg och pickade mjukakorna på sitt egna lilla vis ;)
Vissa gånger i livet får jag som mamma stanna upp och tänka en lite stund innan jag agerar
ler* det kaske inte bara är vissa gånger....ganska många gånger....
Detta var en sådan stund. Efter att ha stått och betraktat min dotter en liten stund, beslutade jag för uppmuntra hennes initiativ och låta henne baka på sitt sätt.
*ler* nu när jag i efterhand har en bild på näthinnan av min dotter som leende pickar sin mjukkaka och stolt talar om när den är klar, känner jag att jag gjorde rätt.

Ibland är vi så noga med att göra rätt!
Rätt, vad är egentligen rätt??
Bara för att det alltid har varit så???
Bara för att alla säger att man ska göra så???
Ja, idag fick både jag och mamma se att världen inte går under för att man pickar sina mjukkakor med fingrarna....*ler*
De smakar precis lika gott!
Ser precis likadana ut som de andra!
Näh, jag tycker vi borde frångå det "normala och riktiga" lite oftare....
Vad kan hända egentligen??

Nu när jag kom hem efter ett styrelsemöte för byaföreningen känns fortfarande doften av mjukkakorna. Då är det allt bra härligt att komma hem!
Ska nu sätta mig och mysa en stund med min man..
Det är hem för mig - i hans famn.

Ta hand om er....
Kan dröja tills nästa inlägg.
Kram tills dess
Isabel

Konstnären

Fokuseringen är stor!!!

Fick rådet av en kär vän att köpa ett stafli till lilla när vi var på Ikea, sagt och gjort och det var ett smart drag. Blir hon en känd konstnär *ler* (man kan ju alltid hoppas), så vet jag vem jag ska tacka för det =)

Med en fin ram fick verket en hederplats i hallen.

Får se om den här ramen får vara till lillas alster...känns som om de kan bli många och då är det bara att byta ut eftersom =)

Tycker så om kreativiteten i henne. Vill uppmuntra det på alla sätt jag kan.

Kram på er

Isabel

Loppis på Arcus i Luleå

Titta vad mycket jag har fått!!

Ja, jag kan erkänna att jag har lite svårt att bara tänka på mig själv när jag är iväg.
Meningen med såna här tripper är att ha lite egentid och få tänka på mig själv.
Jag tror på att dessa små utflykter gör mig till en bättre mamma och fru.
Den energi man får av att bara vara Isabel för en dag kan jag leva på flera veckor....sedan att man gör av med lite pengar på kuppen...det får man ta ;)
Däremot har jag lite svårt att låta bli att köpa någon liten grej till vår tjej.
Den här gången blev det en massa klänningar och stumpbyxor. Ett par foppa till hennes stora förtjusning. Ett spel och en skoterluva....men allra högsta glädjetjuten gav hon ifrån sig när hon såg.......

"En pool, JAAAAAAA tack snälla mamma. Ska vi bada nu?
Nog hade det varit roligt att tappa upp ett bad, men sommarvärmen har tydligen tagit lite semester och väntas inte vara tillbaka på några dagar....Hmmmm
Hoppas få använda den flitigt i sommar =)

ÄNNU MERA RAMAR
Målet är nära nu med min raminsamling. Min goa vän har tittat igenom de bilder vi valt till att göra kollage av och redigerar några småsaker som vi kände att vi ville ta bort. En balvagn med plast tillexempel. Känns inte vidare romatiskt ;)
Ska bli spännande att se resultatet.
När allt är klart blir det svartvita bilder från bröllopet i vita ramar.

Bästa med loppis är att man känner sig rik trots att man gjort av med pengar....
Tänk vad man kan lura sig själv ;)