så gick det till när farfar var ung, farfar var riktigt ung..."
Vi har en liten lada, timmrad pjäs som vi flyttat från en lägda.
Hem på gården kom den och sedan dess har det varit ett tak av pressenningar....
Jag tror det börjar vara 4 år nu...
Vi har mycket planer, men det händer inte så mycket ;)
Min kära sambo ville så gärna ha ett spåntak på ladan.
Visserligen ska det väl vara det för att behålla charmen, men jag vill att saker ska bli klart snabbt och föreslog att "smälla" dit ett plåttak. Nu när vi barkat asparna och hyvlat spånet, ser jag faktiskt fram emot att spika upp spånet.
Hoppas resultatet blir så bra som vi tror =)
Här sitter min pappa och tar emot spånen som min sambo hyvlar.
Kan tänka mig att min pappas tankar gick tillbaka till hans egen ungdom. Det var nog inte första gången han satt och tog emot spån.
Pappa berättade en liten historia om hur de i hans familj hade spikat upp spåntak och de som var äldre i barnaskaran hade fått äran att spika.
Det var tydligen inte så roligt att lägga ut spånen och det kan jag förstå, för det går en hel del spån.
När då pappa blev äldre och kom upp i den åldern när han skulle få spika, var det så nära i ålder till den yngre brodern, så reglerna ändrades och de fick i stället turas om att spika och lägga.
Som pappa hade längtat efter den dagen då han skulle spika och lillebror lägga spån ;)
Den här historien kanske inte är så rolig för er att läsa, men det är så härligt att höra när de äldre berättar sina historier och för mig är det här ett sätt att spara lite av de berättelserna. Man minns tyvärr inte alla historier.
Spånhyvel har min svärfar satt upp och renoverat upp.
Det gjorde han bra, för den fungerade perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar