Förvirrad mamma!!

( varning för ett långt inlägg)
Happ, då var man tillbaka till vardagen igen då..Jag kan förstå om det där lät lite surt och bittert, men jag ville inte att den här helgen skulle ta slut.Vi har haft det så trevligt i helgen och verkligen varit tillsammans och gjort saker som man får energi av. Varit med nära och kära. Vänner och bekanta. Varit ute i solen och grillat. Ätit god mat. Min sambo har verkligen varit totalt avslappnad och det är inte alltid han kan koppla bort jobbet. Allra helst inte nu när han är egen företagare. Jag är iallafall glad för vår skull och hans att vi fick den här mysiga helgen tillsammans =)
Älskar att göra saker tillsammans med familjen!! Det är det bästa =)


Idag började vardagen sakta återvända, fast jag spjärnade emot i det längsta....
Pluggade förmiddagen och ringde en massa måstesamtal.
Fixade fram blanketter till byamötet vi skulle ha på kvällen.
Tittade in i vårat totalt tomma kylskåp och insåg att här måste det göras en insats!!
Det är skönt att äta tomt och man känner sig så otroligt rik när man fyller upp skafferierna. ( Nu lät jag nästan som den äldre generationen som älskar att bunkra upp och fylla upp på hyllorna;)...)


När jag skulle iväg och hämta mitt lilla troll på förskolan hade jag en plan att jag skulle hinna med allt på min göra lista på en och en halv timme. Realistiskt? Ja, om det inte hade varit för att idag så var jag en totalt förvirrad mamma!!!!

Vi parkerade min vana trogen i brinkenhuset. Skönt, när man inte behöver passa några tider...ni hör det börjar redan nu spåra ur ;)
Gick på banken och satte in csnbidraget.
Gick på leksaksaffären och handlade en grej till lilla.
Gick till bankomat och tog ut pengar.
Gick över domusparkeringen för att komma mig till polishuset.
(Kul att läsa allt hon gjorde på stan tänker ni, men det är en vits med det ska ni se)


På polishuset hade jag tänkt lämna in en blankett för att få ut ett utdrag ur belastningsregistret, men si det gick inte. Det skulle skickas. När jag står där vid disken och pratar med den trevliga kvinnan får lilla för sig att hon har mig borta och börjar gråta i vild förtvivlan och jag glömmer både tid och rum och allt jag har för händerna. Ibland förstår jag inte var de små får allt ifrån. Hon kan inte ha sett att jag gick mot disken.

Efter alla ärenden var det bara att betala parkeringen och åka hissen ner,plocka upp nyckeln ur fickan och sätta i nyckeln i bilen och åka ut.....
Backa bandet......
Efter alla ärenden var det bara att betala parkeringen och åka hissen ner.........plocka upp nyckeln, plocka upp nyckeln, PLOCKA UPP NYCKELN!!!!!!!
Ahhhhhhhhh!!!!
Hur jag än gjorde kunde jag inte hitta nyckeln. Jag tror jag plockade ut varenda pinal ur både fickor och kassar.....


Där sprack tidsplanen!!
Nu var det bara att hålla lugnet och gå igenom alla ställen jag hade varit på. Började med att ringa, men insåg snabbt att även om jag hade med mig en liten, så gick det betydligt fortare än att kopplas hit och vänta här, lyssna på pausmusik och höra...nej, han är inte inne, jag kopplar dig vidare.
För att det skulle gå lite fortare fick lilla rida på mina axlar. Till hennes lycka:)
Ja, vi betade av varje ställe som en knarkhund i tullen.....ingen lycka.
Jag började känna mig ganska illa till mods, men bestämde mig för att är nyckeln inte på polisstationen, sååå åker vi buss hem!!
Inte mer med det!


Under våran sökrunda började jag fundera på vad lilla skulle komma ihåg av det här, men insåg ganska snabbt att hon nog inte var medveten om att mamma var förvirrad och faktiskt lite stressad..
Jag hoppas att det hon minns är att hon red på mina axlar till och från polishuset!
Det var faktiskt så tur att just innan vi kom fram hade en vänlig själ lämnat in en nyckel som hade legat på domusparkeringen!!!


Tack och lov för att det finns goa och fina människor i den här världen!!
Vet inte hur jag ska tacka, för de tar inte upp namn på de som lämnar in saker.

Några tips?