23 februari 2010

Kärlek som liten...

Nu är jag väl liiiiite partisk, men jag måste bara få berätta om världens goaste ungar!!

Lilla kom och satt utmed mig när jag höll på med lite skolarbete. Med telefonen i högsta hugg ville hon ringa till Lille F.
Han hade inte varit på förskolan idag, så jag trodde nog att han var sjuk och redan hade somnat. Då fixade hon så snyggt till det och sa att hon skulle prata med Lille Fs mamma istället. (Förhandlingsbarn redan nu....hur ska detta sluta???)
Sagt och gjort tog vi telefonen och ringde.
Lille F ville naturligtvis "prata" med lilla.....
Lilla frågade en massa frågor och det enda som hördes på andra sidan var andetag som avslöjade att det var någon där.
Till saken hör att våran lilla tjej kan nog både fråga och svara utan att det gör något, men är det inte för underbart med de små.
Kan tänkas att jag möjligtvis, kanske, mycket troligt drar lite för höga växlar nu, men kan det vara så att hon kände att han var borta idag och hade tänkt på honom?????
Kan det vara så att hon ville kolla hur det var????
Kan det vara så att hon är lite empatisk våran lilla tjej???
NAAAAAHHHH, så kan det väl inte vara.....ELLER??!!
LOVE!!!

2 kommentarer:

  1. Det är klart att hon saknat sin kompis/kärlek! Sen är det ju ganska kul att få prata i telefonen oxå såklart! Svarar hon på sina egna frågor själv så får hon ju säkert rätt svar.... Hon är ju för gullig eran lilla tjej! //Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Tack Maria.
    Då är det inte bara jag som tycker det ;)...
    Nog är det kul att prata i telefon alltid!! Hon kommer att bli farlig som tonåring =)
    Kram kram

    SvaraRadera