Hypokondri

Idag har jag gått som i dvala.
Storebror i familjen kom mitt i natten och berättade att han hade hög feber och inte kunde sova. Han var givetvis hemma från skolan och har vilat upp sig. När det har varit så mycket sjukdomar som har florerat runt omkring är jag förbryllad över att jag klarat mig. Jag brukar "i vanliga fall" åka på allt. Någon behöver bara andas ordet förkylning, så ligger jag där.

Idag trodde jag verkligen att det var kört. Jag hade ont i kroppen, vaknade med huvudvärk, har inte orkat ta mig för någonting överhuvudtaget, tyckte att jag hade ont i halsen och tänkte att nu ligger jag resten av veckan och missar min efterlängtade resa till Sundsvall....det vore väl typiskt. Det jag vill komma fram till är att jag nog i all denna sjukdomsyra förmodligen kände efter alldeles för mycket. Jag har nog bara haft en sämre dag helt enkelt....det skulle bara vara skönt att ha något att skylla på.

Jag är mycket hellre frisk:)!!!!

Nu i efterhand kan jag se att denna dag i dvala gav mig tid att studera lilla medan hon leker. Jag har kommit underfund med att hon är aldrig tyst, å då menar jag aldrig!! Medan hon stod vid diskbänken och lekte med en massa bunkar och vatten sjöng hon och berättade vad det skulle bli. När hon var klar ropade hon högt "Mamma, maten är klar!"
Vid ett obevakat tillfälle hörde jag att hon höll på uppe i sitt rum. Det dunkade och lät som hon hade väldigt roligt. "Det är ingen fara" hörde jag uppifrån och insåg att nu är det dags för denna sömngångare till mamma att gå upp och ta sitt moderliga ansvar. Vad jag fick se är en dotter som står på en liten pall och är i full gång med att plocka ner varenda bok hon har i sin bokhylla och kastar dem i en stor hög på golvet.
Jag kan ju tillägga att hon hade ett stort, härligt leende på sina små läppar när hon stolt tittade ner på det hon tyckte sig ha åstadkommit.
Om jag hade varit smart hade jag låtit henne hållas tills hon kom ner till mig och jag fick se denna röra i efterhand....ni förstår att jag hellre en dag som denna skulle ha velat blunda än att ta detta samtal som jag blev tvungen.
"Vara rädd om sakerna, ta det försiktigt, du får inte kasta, man ska läsa böckerna,städa upp efter dig osv." Ni vet allt det där man som mamma ska försöka förmedla till de små.

Nu sover i allafall det lilla charmtrollet och jag har planerat att vi ska fara iväg och rida i morgon kväll. Det ska bli kul för båda henne och mig:)